Vi reser varje dag för att skapa vinst åt företag och skatt åt staten. Människor reser till skolan, jobbet, affären, parken, vännerna och kärleken. Tillsammans reser vi för Sveriges framtid.

Nolltaxa är en idé om att höja inkomstskatten eller arbetsgivaravgiften för en rättvist finansierad, avgiftsfri kollektivtrafik.

2009 kostade en 30 dagars periodbiljett inom Göteborg genom Västtrafik 435 kronor, men idag kostar samma biljett 815 kronor. Det är en höjning på 87,36% samtidigt som värdet på den svenska kronan har varit oförändrad och som vi har en negativ reallöneutveckling.

Det skulle kosta västgötar två skattekronor, utan statligt tillskott, för att nolltaxa Västtrafik. 200 kr per månad utan att behöva tänka på att ha en giltig biljett, istället för över 1900 kr. Vilket är jämförbart med kyrkoavgiften
för de med lön på 24000 kr.

En tur och returresa till Göteborg kostar 300 kr från en stad som inte är Göteborg för kontext till någon som inte bor i regionen. Det räcker alltså med en enda sån resa per månad för att vinna på att betala två skattekronor.

Enligt underlag från 2017 kostar tjuvåkandet Västtrafik 100 miljoner per år samtidigt som Västtrafik betalar 700 miljoner kronor, eller 140 miljoner kronor per år för det nya femåriga avtalet med biljettkontrollanter. Västtrafiks kontrollanter stjälper alltså snarare än hjälper. Pengar som hade kunnat minska biljettpriserna läggs istället på att kollektivt bestraffa alla resenärer.

Den offentliga sektorn är avreglerad och mycket av driften sköts i dag av privata vinstdrivande aktiebolag. Flera regionala och kommunala verksamheter har omsättnings- och vinstmål. Det är tänkt att effektivisera välfärden genom att öka antalet arbetsuppgifter för varje anställd och tjäna in en närmast symbolisk vinst, även om det riskerar kvalitén på själva arbetet.

Kostnadseffektiviseringen av våra skattepengar och välfärden är egentligen oväsentligt. Det är tydligt att Västtrafik, regionen och regeringen föredrar symboliska punktmarkeringar genom att bestraffa plankare som rimligtvis tycker att biljettpriserna är för dyra än att resenärerna faktiskt får en bra och billig tjänst som redan bekostas till 50% av skatt och avkastning.

Det är ett medvetet beslut att kollektivtrafiken inte vill öka antalet resenärer. Verksamheten saknar politisk motivering och infrastruktur.

Sverige ligger efter flera decennier i utbyggnad och uppgradering av befintligt järnvägsnät. Inom tio år så får västgötar dubbelspår mellan Göteborg – Stenungssund och Västlänken. Det är en alltför långsam takt.

Ingen bör godta svindyra månadskort för att åka kollektivt eller att behöva lägga tusentals kronor på bensin om året för att det inte ligger i Västtrafiks eller regerings intresse att bygga ut infrastrukturen och öka industrins tillväxt.

Västsverige hade egentligen behövt betydligt fler järnvägskopplingar mellan t.ex. Stenungssund – Lödöse – Alingsås och mellan Trollhättan och Lidköping för enklare pendling.

Oavsett om man är för nolltaxa eller inte så går det inte att förneka att lägre priser hade gjort det mer attraktivt för bilister och plankare att se fördelar med kollektivtrafiken. Ett rimligt biljett-pris hade också gjort det mer sannolikt att fler faktiskt köper en biljett om vi utgår från att nolltaxa vore en omöjlighet.

Spårvagnarna kör oavsett. Passagerare kostar främst utrymme. Det kan absolut ske en ökning av resenärer när fler kan rättfärdiga jobb på annan ort tack vare en billigare kollektivtrafik. Men fler i jobb innebär fler skattebetalare som också kan finansiera nolltaxan. Nolltaxa hade gynnat så väl boende, industri och affärer utanför som inom storstaden.

Människorna som sätter landet i rörelse ska inte behöva betala över 10% av sin lön för resan.

Läs mer
Wikipedia – Nolltaxa i kollektivtrafik
Låt arbetsgivare och butiker betala för kollektivtrafiken